Rötter på fötter...

Ganska lustigt det här med rötter och fötter... Fastän mina fötter har tagit mig många mil bort från min barndomsstad så sitter förortsrötterna kvar där likt ärr som inte vill försvinna... Eller vill jag att de ska det???!

Jag har kommit en lång väg från min "rinkebysvenska" , Fila-dojjor och Bomberjacka. Hur jag än försöker så kommer ghettot aldrig ändå lämna min kropp. Den raka ryggen, ögonen i nacken och "redo-till-attack"-nerverna finns där, de är en del av min personlighet. Och som alltid när jag är hemma i min barndoms Husby så ändras min fasad till "Shono-inget-skrämmer-mig". Min pojkvän får alltför ofta erfara "Om-blickar-kunde-döda"-blicken (som han uttrycker det), som jag skulle påstå är mer "Sluta-jiddra-och-gittish"-blicken....

Min systers svärmor skulle skoja lite med mig för några dagar sen och sa på REN "rinkebysvenska":"kåm til Hysbi så jag lära dej rigti svinska!" Tror ni att hon började garva när jag svarade henne med samma språk: "Ey len, trår dy inte ja kan snakka rigti svinska bre...!!" Hon har aldrig hört mig som blattewannabe förut.. (jag lät faktiskt sådär en gång i tiden.. hehe)

164.... in my heart!!!! Saknar det, men skulle aldrig flytta tillbaka igen.....