Whenever I want you all I have to do is dream...

When I feel blue
In the night
And I need you
to hold me tight
Whenever I want you
All I have to do is dream...

Hur kommer det sig att den grabben får mig att må så jävla bra? Han har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det.. Men tro mig... Han kan få mig att må skitdåligt också.

Efter långa perioder av tysthet pratar vi som om det var igår vi träffades sist. Vi har våra perioder ifrån varandra därför att vi vet att vännen alltid finns kvar.

En gång har jag varit riktigt arg på honom, men bara en gång. Det var den gången när han svarade långt borta i en artificiell verklighet. En värld till vilken han helst ville försvinna, en värld utan smärta. Verkligheten som kallas narkotika.

Denna gången var inte den första men den blev mycket mer påtaglig för mig än vad jag trott att det skulle bli.

Genom alla år jag har kallat honom min vän så har hans största kärlek periodvis varit knarket. Det var som en älskarinna som stal min vän ifrån mig för att senare lämna honom urtömd och sorgsen på min trappa. Jag visste att han alltid skulle komma tillbaka, men jag visste aldrig när eller i vilket skick. Visst hade vi sporadvis kontakt under hans nergrävda perioder men var svårt att föra längre och verkliga konversasioner. Men i mitt hjärta var han alltid närvarande. En själsfrände försvinner aldrig.

Att höra honom i det skickhan var, var som ett slag mot bröstet. Man riktigt kunde se dimman framför hans medvetande när han pratade. Nej allt var okej, han tittade på TV, var bara lite förkyld. Var verkligen allt okej? Jag famlar runt i dimman för att komma honom närmre och se om det verkligen var bra, men det går inte. Varje ord, varje andetag han tar för honom in i ett mörker. Att försöka nå honom var omöjligt. Jag förstod ju var det var, eller gjorde jag det? Ett snabbt minne från min barndom av ett morfinrus under en lungsjukdom flimrar framför mina ögon. Jag känner den tunga värmen över bröstet och ser de vita molnen där jag svävar fram. Minns den totala oförmågan att tala korrekt, minns sluddret och minns hur långt borta verkligheten var. Med ett ryck inser jag att han är i ett sådant tillstånd. Men varför kunde han inte säga det då?
Jag blir arg och förvirrad. Säger att jag ringer sen.
Hur kunde det göra så ont? Jag har ju varit med förr.

I can make you mine
Taste your lips of wine
Any time
Night or day
Only trouble is
Gee whiz
I'm dreamin my life away

Det gick en lång period innan jag ringde tillbaka. Nej han kom inte ihåg så mycket från senast. ?. Men jag ville inte fråga mer, det började göra ont.

Jag är lycklig. Min stora teddybjörn har gått och blivit vuxen. Han vill inte knarka, han lyssnar inte längre på psykos framkallande musik, han vill börja läsa språk och börja jobba. Han låter lycklig, lugn och harmonisk. Läser böcker och vill ha en bokhylla. Nej han vill inte knarka, han vill börja leva. Samtidigt som jag blir lycklig av detta så kommer saknaden. I så många år har jag hela tiden oroat mig för honom. Nu börjar oron försvinna, men jag saknar den. Oron har fått mina tankar att färdas till honom och oron har fått mig att inse hur mycket han betyder för mig. Hur sjukt är det inte att jag kommer att sakna att behöva oroa mig?

Låt mig aldrig få sluta oroa mig helt för dig. Låt mig alltid få hålla dig i mitt hjärta. Själsfrände som du är önskar jag att när tiden är rätt, i detta liv eller nästa, att vi blir en.

I need you so
That I could die
I love you so
And that is why
Whenever I want you all I have to do is dream...

Dream dream dream dream dream dream dream