kolla

My celebrity lookalike... No 3

My celebrity lookalikes... No 1

http://www.myheritage.com

Whenever I want you all I have to do is dream...

When I feel blue
In the night
And I need you
to hold me tight
Whenever I want you
All I have to do is dream...

Hur kommer det sig att den grabben får mig att må så jävla bra? Han har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det.. Men tro mig... Han kan få mig att må skitdåligt också.

Efter långa perioder av tysthet pratar vi som om det var igår vi träffades sist. Vi har våra perioder ifrån varandra därför att vi vet att vännen alltid finns kvar.

En gång har jag varit riktigt arg på honom, men bara en gång. Det var den gången när han svarade långt borta i en artificiell verklighet. En värld till vilken han helst ville försvinna, en värld utan smärta. Verkligheten som kallas narkotika.

Denna gången var inte den första men den blev mycket mer påtaglig för mig än vad jag trott att det skulle bli.

Genom alla år jag har kallat honom min vän så har hans största kärlek periodvis varit knarket. Det var som en älskarinna som stal min vän ifrån mig för att senare lämna honom urtömd och sorgsen på min trappa. Jag visste att han alltid skulle komma tillbaka, men jag visste aldrig när eller i vilket skick. Visst hade vi sporadvis kontakt under hans nergrävda perioder men var svårt att föra längre och verkliga konversasioner. Men i mitt hjärta var han alltid närvarande. En själsfrände försvinner aldrig.

Att höra honom i det skickhan var, var som ett slag mot bröstet. Man riktigt kunde se dimman framför hans medvetande när han pratade. Nej allt var okej, han tittade på TV, var bara lite förkyld. Var verkligen allt okej? Jag famlar runt i dimman för att komma honom närmre och se om det verkligen var bra, men det går inte. Varje ord, varje andetag han tar för honom in i ett mörker. Att försöka nå honom var omöjligt. Jag förstod ju var det var, eller gjorde jag det? Ett snabbt minne från min barndom av ett morfinrus under en lungsjukdom flimrar framför mina ögon. Jag känner den tunga värmen över bröstet och ser de vita molnen där jag svävar fram. Minns den totala oförmågan att tala korrekt, minns sluddret och minns hur långt borta verkligheten var. Med ett ryck inser jag att han är i ett sådant tillstånd. Men varför kunde han inte säga det då?
Jag blir arg och förvirrad. Säger att jag ringer sen.
Hur kunde det göra så ont? Jag har ju varit med förr.

I can make you mine
Taste your lips of wine
Any time
Night or day
Only trouble is
Gee whiz
I'm dreamin my life away

Det gick en lång period innan jag ringde tillbaka. Nej han kom inte ihåg så mycket från senast. ?. Men jag ville inte fråga mer, det började göra ont.

Jag är lycklig. Min stora teddybjörn har gått och blivit vuxen. Han vill inte knarka, han lyssnar inte längre på psykos framkallande musik, han vill börja läsa språk och börja jobba. Han låter lycklig, lugn och harmonisk. Läser böcker och vill ha en bokhylla. Nej han vill inte knarka, han vill börja leva. Samtidigt som jag blir lycklig av detta så kommer saknaden. I så många år har jag hela tiden oroat mig för honom. Nu börjar oron försvinna, men jag saknar den. Oron har fått mina tankar att färdas till honom och oron har fått mig att inse hur mycket han betyder för mig. Hur sjukt är det inte att jag kommer att sakna att behöva oroa mig?

Låt mig aldrig få sluta oroa mig helt för dig. Låt mig alltid få hålla dig i mitt hjärta. Själsfrände som du är önskar jag att när tiden är rätt, i detta liv eller nästa, att vi blir en.

I need you so
That I could die
I love you so
And that is why
Whenever I want you all I have to do is dream...

Dream dream dream dream dream dream dream

BORTTAPPAD TID.....

Har inte skrivit något på länge vilket inte mina familjemedlemmar har gjort heller.

Jag tror att mitt liv går ut på att medla mellan andra parter. Mellan mamma och Fadi, pappa och Dennis, Emma och mamma, Emma och Line och nu kanske mellan mormor och hennes syster. Tänk om jag kunde får medla mellan presidenter också?!

Vi hade en diskusiion som urartade på jobbet för några dagar sen. Nämligen den om muslimer. I och med uppmärksamheten kring de avbildade nidbilderna av Muhammed i Jyllandsposten så börjar muslimernas hat mot västvärlden breda ut sig ännu mer och västvärldens respektlöshet mot icke-Kristna trossamfund bli löjligt arrogant.

Försökte få mina kollegor att förstå att alla araber inte är muslimer men fick ändå bara höra att alla araber är skit för att de är muslimer.

Måste reda upp vissa saker först.

1. Det finns många araber som inte tillhör Islam utan andra religioner bl a Kristendomen
2. Att föra krig i Guds namn går inte då Gud fördömmer våld mot oskyldiga.
3. Ett heligt krig i Guds namn kan bara föras om Gud befallt det och endast om det kan bevisas att det är Guds vilja.
4. Hur kan ett krig utföras i Guds namn om ingen vet vad Gud heter???!
5. Att tända stubinen på en bomb som verkar vara på väg att explodera är inte smart.


Jag personligen fördömmer allt vad krig i Guds namn heter. Vare sig det är Korsriddare eller Mujaheddin. Ingen människa kan ostraffat dräpa en oskyldig människa i Guds namn.

Sådana grova förnedringar av Muhammed som publicerades av en dansk tidning är väl ganska förutsägbart att starta oroligheter, uppror mm

Att sedan en italiensk politiker går ut i TV med samma nidbilder på sin tröja är ofattbart. Är det ingen som inser vidden av deras egen jävla dumhet? Det muslimska hatet mot västvärlden pyr i mellanöstern och det blir bara större. Och om vi enfaldiga människor inte kan förstå varför så kan jag tala om för er att länderna i mellanöstern är duktigt irriterade på att USA och Stor-Brittanien ska lägga sig i hela tiden. Hade Israel vs. Palestina aldrig hänt så skulle det vara mycket lugnare i världen. Palestina var ett land där människor med olika religioner levde tillsammans tills Stor-Britannien först la sig i. Måste dock medge att engelsmännen befriade Palestina från turkarna och såhär långt är vi väl överens om det var ju bra. Men sen då?! Det slutar i kaos, terrordåd och ca en halv miljon palestinier på flykt. USA och britterna mot nästan hela arabvärlden, judarna tar över Palestina som blir Israel, Israeler som fördriver Palestinier ut ur deras eget land. ( hallå pratar vi om judar, jag menar judar som blev förföljda och dödade av hitler) Hur kan en förintelse påbörja nästa?

Förresten...

.... så har jag gjort hårförlängning oxå...!!!

I´m perfect...

!If you whisper it, they´ll believe it!"
Så sant som är sagt.... En jobbar kompis till mig hade häromdagen skrivit ut "Murphy´s law" på några hundra sidor. Roligt vi hade den kvällen då!!!! Allting som vi gjorde, som hände och som skulle göras hittade vi ju såklart olika lagar till. Inte kanske de mest effektiva arbetsdagen direkt men skoj hade vi i alla fall.

Vi hade oxå en debatt om Rinkeby-svenska, om det är ett språk eller bara slang.... Jag sa att slang kan man ju faktiskt förstå till viss del, men Rinkeby-svenska förstår man inte om man inte pratar det själv... "Checka in shorda, hon har tschock nice tizz yaou!" Mina kollegor glodde på mig som om jag var från Mars när jag sa det där... "vad fan sa du??" frågade Göran. "ja det betyder : Kolla in bruden hon har skitsnygg rumpa asså!" Efter många skratt fårn deras sida när jag fortsatte prata RS med dem så kom de fram till att det är nog ett språk ändå.... Hahahahahaha!!!!!!!

Mitt nya motto;

I´m nobody................nobody´s perfect.............. therefore I´m perfect!!!!!! Hahahaha

Ska gitta nu bre!!!!

Rötter på fötter...

Ganska lustigt det här med rötter och fötter... Fastän mina fötter har tagit mig många mil bort från min barndomsstad så sitter förortsrötterna kvar där likt ärr som inte vill försvinna... Eller vill jag att de ska det???!

Jag har kommit en lång väg från min "rinkebysvenska" , Fila-dojjor och Bomberjacka. Hur jag än försöker så kommer ghettot aldrig ändå lämna min kropp. Den raka ryggen, ögonen i nacken och "redo-till-attack"-nerverna finns där, de är en del av min personlighet. Och som alltid när jag är hemma i min barndoms Husby så ändras min fasad till "Shono-inget-skrämmer-mig". Min pojkvän får alltför ofta erfara "Om-blickar-kunde-döda"-blicken (som han uttrycker det), som jag skulle påstå är mer "Sluta-jiddra-och-gittish"-blicken....

Min systers svärmor skulle skoja lite med mig för några dagar sen och sa på REN "rinkebysvenska":"kåm til Hysbi så jag lära dej rigti svinska!" Tror ni att hon började garva när jag svarade henne med samma språk: "Ey len, trår dy inte ja kan snakka rigti svinska bre...!!" Hon har aldrig hört mig som blattewannabe förut.. (jag lät faktiskt sådär en gång i tiden.. hehe)

164.... in my heart!!!! Saknar det, men skulle aldrig flytta tillbaka igen.....

Just like the tide´s rollin in.....

Can´t believe the dilemma of being sane...
How can one be normal and perfect... and sane...
Impossible...

Here I am...
I feel like a normal girl with an abnormal mind and heart..
And yet people comes to think of me being unserious..
No question about it... I´m one of the most serious human being that I know..
Is it that childish to add some amusement to reality, or what?

With a sense of humour, although a dry one, I´m at least happy to see a new day rise..
Unlike others that starts planning their whole lifetime at sunrise every day...(metaphore)
You create your perfect surroundings, perfect in your eyes might not be in mine...
I won´t judge your illusion..
I´m all occupied in my own..

Mångalen...

Månen är magisk...
Månsken är mystiskt...
Den befaller djuret i oss,
får vårt blod att koka
och vår själ att darra.

Ögonen söker långt bortom det som är synligt.
Tittar djupt in din själ efter något att förtära.
Glöden som lyser i mina ögon är min lust som brinner.....

Djuret har vaknat...
Det hungrar...
Instinkten tar över,
jagar efter tilfredställelse...

Hett och blodfyllt,
doft av spända lemmar.
Aptitretande.....
Hungern river i min kropp.

Vittringen får mina näsborrar att vidgas.
Bytet är nära, för nära.

Det roliga i jakten har startat.
Leken har börjat.
Stryker min kropp mot din, retas...mrrr.
Närgången, mycket närgången.
Hugger efter mig.
Mrrrr... morrar lågt, visar tänder.
NÄrmar mig sakta, stryker mig mot din kropp,
retas... nafsar dig i örat.
Mrrrrr... du morrar och hugger.

Kastar mig över dig,
sätter mina klor i ditt skinn.
Biter i nacken...
Vi rullar runt i ett inferno domderat av lusta.
En lusta som söker mättnad.

Oväsendet får var fågel att flyga sin kos.

River och sliter..
Vi biter och klöser...
Kommer djupare in i varandra...
Slåss så mäktigt vi kan prestera...
Slåss..... tills blodet rinner...
Under ett täcke av månens svala sken somnar vi...
Uttröttade och orklösa...
Mätta....

One of the happiest day in my life...

Holding and feeding a baby tiger at Srirascha Tiger Zoo outside Chonburi, Thailand.
Can´t describe the feeling..... all I can say is it was SENSATIONAL!!!!

GwyddieJen P.I.

This day has been something special...

This is it....

It was about a year ago since I last heard from my very dear friend Victor. I´ve been trying for so long to get in touch with him. But it´s hard ´cause I live about 500 km away from him, he changed his phone number and just forgot to send me the new one then I changed phone number etc.

Well to make a long story short. I haven´t that much effort lately to find him but today I woke up and made hundreds (or at least it feels like it) phonecalls to found out anything about where he can be reached. I called my old school to get the last name of a common friend of ours. The lady in the principals office found one name but it was the wrong one. So I went down to our loaded basement storage and looked thru most of my unsorted boxes and finally found my old yearbook. His name was in there but unfortunantly he wasen´t listed on the web. Too sad ´cause I knew this guy would have Victor´s number.

Instead I made several calls to different municipality offices in Stockholm to make out where he could be working. I got to the right office but with my streak of bad luck the lady who was able to look up the staff directory was on leave of absence to return on monday.

So I told myself to be patient and wait untill next week.

Spending the following hours chatting with my sister I glanced on online profiles in my MSN Messenger and there it was. A blue symbol in front of his alias. I could hardly believe it. He hasn´t been online when I´ve been in a year time. Now he was!!!!!

I sent one message and two and three, four, five and so on but he never replied. Can you imagine the thoughts that went thru my mind. "He hates me" "Someone has kidnapped his profile" "he does´nt want to be my friend anymore".........

It took about 2 hrs before he finally replied.

He had computer on but had left the apartment. I gave a very loud cry when I saw that orange blinking on my computer. .....

I got his number and I nearly started to cry several times during our conversation..... cry tears of joy......

More to come later.......